Det där med att jag och Loke skulle sluta vara osams har inte gått något vidare hittills. Igår bestämde jag mig för att gå brorundan med båda hundarna samtidigt. Vi behöver träna på det och ibland går det faktiskt bra. Det gjorde det inte igår! Det slutade med att jag var arg som ett bi och stod och svor intrasslad i hundkoppel och gjorde allt för att inte ramla medans Loke gjorde arga utfall mot två jätte stora hundar. Jag förstår inte riktigt hur han tänkte där. Dom hundarna hade lixom svalt honom i ett par nafs.

Nä möte med andra hundar MÅÅÅÅSTE vi träna på.

Även på kvällspromenaden tog jag med mig båda hundarna. Skam den som ger sig! Nu jäklar ska det gå bra tänkte jag. Det gjorde det inte. Inte för att vi mötte några andra hundar utan för att Loke inte behagade gå åt det hållet jag ville gå. Med full kraft gick jag åt mitt håll och var säker på att den här gången skulle han lyssna. Men icke! Han slet med full kraft åt sitt håll och det slutade med att jag välte och låg platt som en pannkaka på torget. Och medans jag ligger där så vänder sig Loke om och tittar på mig som om jag vore en idiot. Den här gången var jag mycket argare än ett bi.

Jag och Loke har mycket roligt ihop, men det är så här varje dag. Att vi kommer ihop oss och man kan verkligen tro att han inte har några öron. Jag vet att han kan OM HAN VILL och han är egentligen smart och lär sig snabbt, men det är ungefär som att han bara måste reta upp mig. Stark som en liten oxe är han oxå fast att han inte är så stor. Det här kommer sannerligen inte att bli lika enkelt som det varit med Bella. Men det kommer att gå bra! Jag ska få fason på den lille bråkstaken om det så är det sista jag gör!

För övrigt är han mammas lille Prins!